bekkka

Idag har jag haft en riktig skön slappis söndag. Hade en riktigt trevlig kväll med Sandra och Camilla på HG igår och imorse bjöd de på frukost med hembakat bröd, ägg och massa gott, naaaajjjss. Sedan åkte jag hem och har haft en skön slappis dag med lite gitarrplinkande och filmgluttande.
   Såg "Sliding doors", som var en bra film om hur en liten, liten plutt sak kan ändras ens tillvaro. Så efter filmen satt jag och funderade på olika saker som av en ren slump har förändrat min egna tillvaro. Att jag råkade hänga med på 55:ans personalfest, fast jag inte var personal, och där träffade Emil, är väl lite av en slump. Att jag var ute och "tog frisk luft" på en sittning hösten 2006 och där ute träffade Rickard, vilket ledde till att jag gick med i SOF är också ganska slumpaktigt, skulle jag vilja påstå.
   Dock är allt slumpaktigt, om jag ska reflektera tillbaka till mitt förra inlägg, självklart påverkbart. Ofta märker man att man är påväg åt ett håll och då kan man antingen välja att  bromsa eller följa med. Jag själv är nog en person som ofta väljer att följa med, vilket är både på gott och ont. Det gäller däremot att inte följa med på fel stig om ni fattar vad jag menar?! Hmm ja...


  För övrigt så tänkte jag rekomendera en relativt utsökt frukt som jag testade för första gången idag. Den heter Pomelo och påminner lite om en grapefrukt i utseendet,  är ganska söt och smakar en blandning av citron, apelsin och grapefrukt. Om man vill liva upp sin vardag med att testa en ny frukt så är detta ett tips :)

eller att påverka är en gåva som vissa människor har på andra. Vissa människor kan göra så att allt de gör och säger påverkar en själv så att det går rakt in i själen, oavsett om det är på ett bra eller dåligt sätt. De folk som får oss att bli påverkade är då oftast de som betyder mycket på ett eller annat sätt. Det är tufft att bli påverkad, känslorna strömmar runt i hela kroppen, man vet inte riktigt vart man ska ta vägen och det är mycket frustrerande. Hela tiden känner man, varför låter jag mig påverkas? Det är väl bara att skita i det. Det jobbiga är att det inte går att skita i sina känslor och därför kan det vara så skönt att bara skriva ner det för att bli av med de värsta strömningarna. Däremot så är påverkan fruktansvärt härlig ibland, när man känner ett glädjerus i hela kroppen, från tårna upp till huvudet. Man ler i hela ansiktet och man är glad rakt in i själen. Det finns inga problem och man skulle alltid vilja känna så här. Det som är hårt är att det ofta är samma personer som påverkar oss till det glada och till det som gör en ledsen. Ska man låta sig påverkas? Hur jobbigt det än kan vara så måste jag säga att även då man mår dålig över dessa hoppande och sköra känslor så är det i alla fall bättre än att inte känna något alls, och med detta avslutar jag detta inlägg.

because it´s slut in kylskåpet. För övrigt även en låt som jag så småningom vill kunna spela på gitarren när jag har lärt mig lite fler ackord. Började spela gitarr för en vecka sen, en kurs via universitetet med både teori och praktik. Är väldigt positivt inställd till det hela och tänker inte att ge mig förräns jag är proffs ;)
   Annars är det studieuppehåll med Frubo-jobb som gäller. Två nya tjejer har börjat på jobbet, Annika (SOF2007) och en tjej som heter Emma och läser nationalekonomi. Annika känner jag juh till sen innan och Emma verkar också trevlig. Så allt är tipptopp...allmost.

Hade en helt underbar helg förrförra helgen! SOF:s tackresa som bar av till Rom och var blandat av fylla, glädje, sol och bara massa måbra-känslor. Helt underbart och jag ville inte åka hem!

Tänkte att jag skulle börja sätta igång me träningen nu igen..hehe som jag nu ofta säger, men nu måste jag ta mig i kragen (som pappa skulle säga). Det är bara så j..la trist att träna själv, får försöka att springa ute så mkt som det går när de blir vår.

Jag tänker jämt att man ska skriva blogg för att man har nåt intressant att förmedla men jag vet inte, idag känner jag bara för att skriva och ja....

Tänker på Amandas anhöriga....livet är inte rättvist!!
Vem som än bestämmer så kan jag inte se någon anledning....


Sandra, Madde å jag på Petersplatsen i Rom