bekkka

I lördags blev jag sjuk och fick 39,5 graders feber, ont i hela kroppen och i halsen. Jag tyckte fruktansvärt synd om mig själv och låg i sängen i stort sett hela dagen. Jag kan knappt minnas när jag var sjuk senast, vilket resulterar i att det blir extra synd om mig när de influensaliknande symptomen slår till. Vid kvällningen så tog panodilen slut och som tur var så kunde Sandra komma förbi med en massa panodil + andra roliga piller, vilket fick mig att må bättre än innan. Var däremot helt slut även igår (söndag) och Emils syster var gullig och gick ut med killarna på en promenad i några timmar. Emil och jag använde den tiden till att äta lite i lugn och ro och sedan SOVA. Idag är det mycket bättre, men det är fortfarande lite synd om mig. Jag har iaf lekt riktigt ordentligt med killarna idag, som kompensation för de närmaste dagarna. E o T utvecklas hela tiden och det blir bara roligare och roligare att vara mammaledig. Däremot skulle jag nog behöva en dag i veckan då jag kan få sova längre än till 6-6:30, om jag ska hålla mig frisk.