Telefon

Det ringde i min telefon, det var Camilla. Jag bad Emil ta hand om killarna när jag pratade men hans nyfikenhet om vad Camilla och jag pratade om blev för stor och när jag pratat klart kom han in och frågade vad allt handlade om. När vi satt i vår säng och pratade så "hörde" jag den där tystnaden igen. Var är småkillarna? Inte där Emil lämnade dom i vardagsrummet, inte i köket, inte i hallen, men dörren till badrummet var öppen. När vi tittade in så låg E och T på rad och tittade på tvättmaskinen när den snurrade runt...hur kul nu det kan vara? Det såg skapligt kul ut från vårt håll iaf, synd att man inte hann ta ett kort och tur att dom inte hade gett sig på blöjorna, toalettborsten, skurhinken eller avloppsbrunnen under badkaret som brukar vara så lockande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0