bekkka

Idag har min mentor studiedag med sina barn och det innebär att jag får vara hemma med mina barn. Härligt! Vi började morgonen med att sova till klockan åtta och nu är det snart dags att göra sig iordning för en liten promenad, senare kommer Camilla och hennes barn förbi. 

Idag är det en dag då jag verkligen känner att jag lever, i hela kroppen! Självförvållat såklart. Det är bra att ha sådana dagar ibland, så att man inte glömmer..

Den var inte direkt vad jag hade förväntat mig...I anmälan till föreläsningen stod det: vad får man göra? vad får man inte göra? var går gränsen? "Börja med skolan så löser sig resten"

Vad kan det bero på? Ork är svaret på den frågan. Visst går jag ibland runt och formulerar blogginlägg i huvudet, perfekta blogginlägg som när jag väl kommer till för att skriva ned dom inte alls blir så bra. Säkert många som känner igen sig i detta I-lands problem. Ja, annars är det frid och fröjd här. Fick ett G på på senaste tenta vilket kändes skönt, speciellt eftersom barnen var sjuka och jag hade lite kort om tid att få ihop den. Jag själv har fått något skit i ögat, antagligen en liten bakterie som ligger och irriterar, ser inte så fint ut men jag hoppas det går över snart och inte blir värre. Idag har jag hemmmastudier och för en gångs skull går det ganska bra. Jag läser just nu om hur man bedömer svenska som andraspråk. Kan vara nyttigt att kunna då jag förhoppningsvis kommer att arbeta med det i framtiden :). Idag är det tvätt som står på listan efter att barnet har somnat. Får antagligen ett besök av bror och en liten visit av Sandra senare. Baka brödbullar och se på "Desperate Housewifes" måste jag även hinna med. Det gäller att ta vara på dagarna så bra som möjligt då tiden är så knapp!

Händer denna vecka: Intressant föreläsning och workshop om hot och våld i skolan kl 15-18:30 imorgon Sofia kommer hem på torsdag Niklas fyller år på torsdag (hoppas på att både träffa Sofia och Niklas på torsdag, kanske även Sandra om hon orkar :)) Annars jobba förmiddag och föreläsning eftermiddag resten av veckan.

Tjo på er!

Dagen brukar börja med att jag och småkillarna äter frukost, tvättar oss, borstar tänderna och traskar iväg till dagis. På vägen till dagis brukar allt vara frid och fröjd. Vi vinkar till bussar, pekar på cyklar och skrattar. Väl framme vid dagis hoppar killarna ur vagnen, går in och sätter sig på den lilla bänken för att få hjälp att ta av sig skorna och sedan är de ivriga att komma in till de andra barnen. När vi stiger innanför dörren blir Theo genast orolig och klänger sig fast vid mig som en igel. När jag ska gå panikskriker han rakt ut. Det blir då lite dramatiskt eftersom förskolelärarna måste ta honom och hålla honom medan jag hastigt sänder iväg några slängpussar och skyndar ut. Han slutar alltid gråta så fort jag har stängt dörren bakom mig. Idag däremot så var Elliot, som annars inte bryr sig så mycket när jag går, tvungen att haka på brorsan och skrika han också när jag skulle gå. Saken med Elliot är att när han blir upprörd så är det inte lika lätt att lugna ned honom. Förskolelärarna tog varsitt barn i famnen och ställde sig vid fönstret för att vinka hejdå till mig. Jag tror att meningen var att de skulle visa att de blir glada så fort jag går och att barnen skulle se att jag går. Theo vinkade och hade slutat gråta men Elliot stortjöt. Just idag kändes det väldigt jobbigt och jag hade svårt för att hålla tårarna borta på hemvägen, antagligen pga sömnbrist (annars brukar jag inte vara så känslig). Ja i vilket fall som helst vet jag inte riktigt varför jag skriver detta men ibland är det bara skönt att skriva av sig. När jag kom hem kände jag för förskolelärarna som antagligen tror att jag tycker att det är superjobbigt att lämna när barnen gråter och de anstränger sig verkligen för att de ska gå bra och så grät ändå Elliot. Ja, nu är det bara 7 timmar tills jag ska gå och hämta skruttarna och jag längtar. Det är höjdpunkten på hela dagen. Men nu ska jag tänka på annat och koncentrera mig på studierna.

Och inte vilken onsdag som helst utan en helt unik i sitt slag. Efter en till invasion av svinkoppor, vilket även drabbade mig denna gången känns det som en befrielse nu efter tre dagar med pencilin och såren börjar dra sig tillbaka. Denna gången fick, efter egen begäran, hela familjen pencilin för att förhoppningsvis få stopp på eländet. Däremot är jag fortfarande tveksam på om våra sår bara är bakterier som finns i luften utan snarare tror jag att det är ett/flera små små hemska djur som bor någonstans i vår lägenhet och en gång i månaden så kommer de ut och bits, där börjar såren OCH sen blir det koppor. Sen var jag såklart tvungen att läsa om en jättehemsk sjukdom (SSSS) som man i sällsynta fall kan få av svinkoppor, där det är en mortalitet på 4% bland barn och 60% bland vuxna. Såklart stämde alla mina symptom in på sjukdomen, vilket gjorde att jag skrämde upp både mig och Emil plus sov jättemycket den natten...not. Ja, nu är vi iaf pigga, glada och nästan friska!

Kan jag passa på att lägga upp lite fler bilder. Här kommer några bilder från när vi grillade hemma hos Emils mamma och Björn i början av juni.

Igår var vi på Tinnis hela familjen och det var supermys även om vårt besök skulle varit hela dagen men förkortades till att bli mellan kl 13-15. Men så är det att ha barn, det blir aldrig riktigt som man planerat. Däremot kan jag väl inte skylla på barnen att vi blev sena till Tinnis. Emil och jag ville ta en kaffe på Waynes och leta efter några sommarpockets på akademibokhandeln. När det var klart var klockan så mycket att det var dags att hitta något till lunch och så sov barnen ett tag. Iallafall så var badet poppis. Theo älskar att bada och vadade runt i vatten upp till hakan. Elliot däremot har nog ärvt sitt räddhare-beteende från sin mor och ville bara bada om han stod och höll i ett stålgaller som skilde det djupa vattnet från det grunda. Men det gick också bra. Han var lycklig där och stod och hoppade.


I corren idag stod det om en 3-åring som drunknat i grannens pool, en fruktansvärt sorglig historia. Jag själv är nog ganska hönsig av mig i vissa avseenden, men när man läser om en så tragisk olycka så är jag på något sätt ganska glad att jag är lite hönsig. Kanske kommer det göra eller gör att mina killar inte är lika frimodiga som de skulle ha varit om jag inte hade varit hönsig, men hellre det än att leva med ett barns död på sitt samvete. För visst lär föräldrarna anklaga sig själva. Det tror jag alltid man gör.....

Man kan verkligen inte klaga på livet efter att ha haft en toppendag med småkillarna i parken. Mot slutet blev det lite gnälligt men annars har vi haft det supermysigt! Theodore klättrar upp för rutschkanetrappan helt själv och sätter sig redo att åka och Elliot han charmar var och varannan. T och jag fick även, till min stora lycka, se fågelungar ut ur boet för första gången. Jag såg fågelmamman som gick runt och ropade och så började jag höra dunsanden ned från trädet där T och jag stod. Plötsligt kom det massa fågelungar nedhoppande, en i taget, eller en gång var det två på en gång men iaf och där vid vattnet precis vid trädet simmade mamman runt och lät tills alla ungarna kommit ut ur boet (tror det var 8 st) och sen simmade alla iväg. Det såg så otroligt fint ut!

En bra start på min lååånga sommarledighet med barnen blev en tripp till Sthlm i fredags med hemresa på söndag (igår). Det blev en jättemysig helg och vi hann med både, restaurangbesök, shopping, Gröna Lund, att se kronprinsessan och Daniel i kortegen och ett besök på Debaser.

Tentan är avklarad och jag blir förvånad om jag inte får ett godkänt på den, det känns bra! Nu är det söndag och killarna har precis slumrat till för förmiddagsvilan, emil och jag tittar på nyhetsmorgon och sedan blir det en sväng på stan och till parken. Skruttarna växer så det knakar så vi måste köpa nya skor till dom + 1000 par strumpor då de på något konstigt vis verkar försvinna :P

Varje år har Elliots och Theos förskola en musikal som våravslutning. Musikalen i år handlade om alla årstiderna. Theo var en stjärngosse, Emil hade gjort hans strut på huvudet och vi fick låna ett lucianattlinne av kusin Ronja. Elliot var en liten höna och jag hade sytt på lite fjädrar av tyg på en vid body och gjort en "hönmössa". Musikalen var i vilket fall som helst jättemysig och det var tur att sikten var lite dålig när E o T hade sin framträdanden annars skulle det nog ha blivit lite snyftande. Efter musikalen blev det fika med kaffe, saft och rulltårta som förskolelärarna hade bakat (!).

Känns som om jag har varit lite dålig på att uppdatera på sistone men jag har nog tänkt att lägga ner bloggen eller iaf denna, måste bara spara den någon stanns eftersom jag har skrivit så mkt om småkillarna.

Idag är det vernissage på killarnas dagis och det ska bli otroligt roligt att se vad de små har skapat! Vi kommer att ta med kameran så jag räknar med att lägga upp lite bilder efteråt. Annars är det plugg och föreläsning som gäller idag. Ska även ner till stan för att försöka ta en snabb lunch med Emil och hämta ut fotografier som jag har framkallat, fotografier som ska sitta ovanför E o T:s krokar på dagis. Däremot sa Emil att han redan hade sett foton ovanför deras krokar, som personalen hade satt dit och det skulle inte vara så konstigt om det var så eftersom vi skulle haft med foton till krokarna för ca 2 månader sen. I vilket fall som helst: ett stort tack till fotograf Sandra som tagit korten :)

Har haft en lagom slapp söndag med hela familjen idag. Vi gick ner på stan för att jag skulle titta på kläder, ville ha en skjorta, men hittade inget som jag gillade! Däremot träffade vi Sandra och Sara på stan som sällskapade oss med en latte på Waynes och efter det köpte vi ett par varma snusnäsdukar (som halsdukar) i flis till E o T. Emil kom nämligen på T med att dra åt E:s scarf så att han knappt fick luft förrut i vagnen + att dom här var enklare att sätta på + praktiska att ha på dagis. När Emil gick och tittade på sladdar på Classe så gick E, T o jag för att testa solglasögon på Åhléns. T tyckte att det var hysteriskt roligt och ville absolut ha ett par, eller jag ville att han skulle ha ett par ;) Dock tyckte Emil att det var onödigt då T skulle ha sönder dom på 5 sek och efter närmare eftertanke så kan jag nog bara hålla med. Så utan solglasögon gick vi till McDonalds och killarna fick dela på sitt första Happy Meal. Det var konstigt, jag kände mig som en jättedålig mamma när vi gick in och satte oss, vad ger jag mina barn för mat? Men när vi börjat äta och jag såg minst 3 barn i E o T:s ålder sitta och smaska så kändes det bättre. I och med att Emil och jag, själva äter på McDonalds kanske 4 ggr per år så finns det nog ingen risk att det blir en vana. Killarna var iaf toknöjda med cheeseburgare, äppelbitar och mjölk.

När ska man få stanna upp och njuta av att man har en underbar familj? Hela tiden alla dessa måsten tills man är så trött att man stupar i säng. Vaknar trött med dåligt humör över att sömnen blivit avbruten av skrikande barn på natten....Vi behöver semester! Vi behöver planera att åka någonstanns där det inte finns några måsten! Om någon har några tips på hyffsat billiga resmål med två barn strax över ett år så är ni hemskt välkomna att ge förslag. Nu ska jag göra mig i ordning för en heldag på universitetet.

Nu har jag precis skrivit ned det viktigaste från avhandlingen jag läst om Asperger syndrom. Den var väldigt intressant att läsa och jag fick ut en del bitar som jag kommer kunna analysera tillsammans med vissa begrepp i kursen som jag läser. Däremot är boken försenad till biblioteket så jag var tvungen att skumma vissa delar, men fick nog med det mest intressanta.

Nu har mina tre killar åkt iväg till svärmor för att fira hennes födelsedag. Jag är hemma för att få lite ro att plugga men först ska jag städa! Det kommer gå snabbt som attan att röja det värsta när man är själv här hemma!

Idag, efter 6 dagars feber förklarar jag Theo frisk, peppar, peppar att den inte kommer tillbaka i eftermiddag! Jag själv är nog också ganska frisk idag men känner mig fortfarande snurrig i magen efter att haft magkramper hela natten till torsdag.

Tjo!