bekkka

Och inte vilken onsdag som helst utan en helt unik i sitt slag. Efter en till invasion av svinkoppor, vilket även drabbade mig denna gången känns det som en befrielse nu efter tre dagar med pencilin och såren börjar dra sig tillbaka. Denna gången fick, efter egen begäran, hela familjen pencilin för att förhoppningsvis få stopp på eländet. Däremot är jag fortfarande tveksam på om våra sår bara är bakterier som finns i luften utan snarare tror jag att det är ett/flera små små hemska djur som bor någonstans i vår lägenhet och en gång i månaden så kommer de ut och bits, där börjar såren OCH sen blir det koppor. Sen var jag såklart tvungen att läsa om en jättehemsk sjukdom (SSSS) som man i sällsynta fall kan få av svinkoppor, där det är en mortalitet på 4% bland barn och 60% bland vuxna. Såklart stämde alla mina symptom in på sjukdomen, vilket gjorde att jag skrämde upp både mig och Emil plus sov jättemycket den natten...not. Ja, nu är vi iaf pigga, glada och nästan friska!

Kan jag passa på att lägga upp lite fler bilder. Här kommer några bilder från när vi grillade hemma hos Emils mamma och Björn i början av juni.

Igår var vi på Tinnis hela familjen och det var supermys även om vårt besök skulle varit hela dagen men förkortades till att bli mellan kl 13-15. Men så är det att ha barn, det blir aldrig riktigt som man planerat. Däremot kan jag väl inte skylla på barnen att vi blev sena till Tinnis. Emil och jag ville ta en kaffe på Waynes och leta efter några sommarpockets på akademibokhandeln. När det var klart var klockan så mycket att det var dags att hitta något till lunch och så sov barnen ett tag. Iallafall så var badet poppis. Theo älskar att bada och vadade runt i vatten upp till hakan. Elliot däremot har nog ärvt sitt räddhare-beteende från sin mor och ville bara bada om han stod och höll i ett stålgaller som skilde det djupa vattnet från det grunda. Men det gick också bra. Han var lycklig där och stod och hoppade.


I corren idag stod det om en 3-åring som drunknat i grannens pool, en fruktansvärt sorglig historia. Jag själv är nog ganska hönsig av mig i vissa avseenden, men när man läser om en så tragisk olycka så är jag på något sätt ganska glad att jag är lite hönsig. Kanske kommer det göra eller gör att mina killar inte är lika frimodiga som de skulle ha varit om jag inte hade varit hönsig, men hellre det än att leva med ett barns död på sitt samvete. För visst lär föräldrarna anklaga sig själva. Det tror jag alltid man gör.....