bekkka

Japp, då satt man där igen och fick höra en genomgång av kursplanen, schemat, handledningen, litteraturlistan osv. Det känns bra med kursen, jag tror att jag kommer ha stor nytta av den när jag är klar lärare. Nu sitter jag här med första uppgiften; att på ca två A4 sammanfatta hur jag tror att kursen kommer bidra till min kunskapsutveckling och professionella utveckling + min spontana tolkning av begrepp som specialpedagogik, integrering och segregering.

Imorse när jag och Emil satt och åt frukost började E o T att pussas vid soffbordet. Det såg hur sött ut som helst. Munnarna är helt öppna och så säger de ahhh :P E övade sig på att pussas med Camillas dotter Stina i fredags. De stod även då vid soffbordet så nu kanske E tror att soffbordet är ett pussbord?!? Puss puss

Jag kan inte fatta att det var 1 år sen som jag låg på sjukhuset i Örebro, fick beskedet om att killarna skulle ut med akutsnitt och fem i tolv inatt för ett år sedan kom lilla Elliot ut, ca 2 min senare togs Theo ut. Vid tre-tiden på natten fick jag träffa killarna för första gången, då låg de i varsin kuvös och var det ynkligaste jag någonsin sett. Jag kunde bara inte förstå att det var mina barn. Idag är de allt annat än ynkliga och jag förstår med lätthet att det är mina barn och om jag för en sekund skulle glömma bort det är det bara att se på Elliots humör eller Theos aptit :P.

Det var supertrevligt hos Magda och det bjöds på god smörgåsbuffé. I födelsedagspresent fick hon en skattkista full med enkronor på en vikt av 14 kilo. Hur många enkronor blir det?!

Så sanslöst vackert det är ute nu när allt är vitt! Längtar dock efter våren, men den som väntar på något gott....

E o T har blivit stora killar! Inte bara för att Theo häller i sig två flaskor välling på morgonen (!) utan åldersmässigt. Gamla kanske man borde säga, men nja jag väljer stora. Igår var det iaf första gången som killarna fick äta själva. De fick tonfisk, spagetti, sås och ärtor. Tallrikarna vände de upp och ned och åt från bordet medan jag hjälpte de med en sked då och då. När vi satt där och åt, jag E o T, så kändes det som om tiden gått så fort. Det var inte längesen som de inte kunde göra ett gnutt och nu satt vi där och åt en lunch tillsammans. Det kändes stort!

Har precis ätit mat och väntar på finbesök från Camilla, David och lille Albert. Camilla sa att de skulle ha med sig en mindre lyckad paj, hmm säkert blygsamhet ;)

som vi hade planerat, utan det blev försent och vi åker dit imorgon bitti istället. Idag har jag gått på stan tillsammans med Camilla. David och Emil tog barnen så att jag och Camilla kunde shoppa ostört. Däremot hittade vi inte så mycket. Jag skulle väl inte vilja påstå att det var någon hysteri kring rean, vilket var skönt. Kan det bero på att rean inte var så mycket att ha?! Man kan säkert fynda om man letar noga. Jo, de sålde ut mitt smink för halva priset på Åhléns. Bra! Efter den lilla shoppingturen gick vi allihopa till Niklas på fika och för att titta på hans nya lägenhet. Det var trevligt och livat eftersom David, Camilla, Emil och jag numera har tre bebisar tillsammans. Eller när slutar man kalla bebisar för bebisar egentligen? E o T är ju faktiskt ett år om ett par veckor! Nu är jag supertrött och ska försöka packa allt vi ska ha med oss till Rimforsa, så vi inte missar Hoppas alla får en superbra nyårsafton imorgon!

Har helt glömt berätta att lördagen innan julafton hade jag, Emil och några av våra vänner ett "goodbye Sandra and hello julen party" hemma hos oss och senare på kvällen hemma hos Davilla. Goodbye till Sandra för att hon ska åka till Australien den 4 januari och vara där i två månader, vilket kommer göra det tomt här hemma, men en upplevelse för henne :) I vilket fall som helst åt vi lite julig mat, drack lite "juligt" vin och körde julklappsleken. Alla blev lika glada för sina julklappar, bilderna får tala för sig.

Julhelgen är inte förbi än, men familjen Ladén/Ingberg är hemma i sin lägenhet och pustar ut efter att ha firat julafton i Rimforsa och juldagen i Vadstorp. Båda dagarna var superhärliga. Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på hur stora, fina familjer Emil och jag har.

Klockan är 8:40 och alla vanliga människor börjar vakna till liv, kan jag se genom mitt köksfönster. Jag och småkillarna gick upp klockan sex. Nu har de däremot precis vaknat efter en halvtimmas vila, som jag ägnade åt att duscha, nice! Jo, när jag åt frukost i morse så ställde sig T vid borde och lät "öh-öh-öh". Jag sa: Vad vill du? Han fortsatte med sitt öh-ande, men på ett mer gnällig sätt och försöker sno min macka. Mitt barn tigger mat som en hund? :P Jag gav honom lite ost från min macka och sen gick jag för att fixa frukost till min hungriga pojk.

Angående killen jag blir arg på så undrade en vän till mig idag, vem han var. Jag kan säga att det är någon som jag träffar väldigt sällan, kanske ett par gånger per år och garanterat inte läser min blogg. Så nu var det sagt.

Jag vet att jag inte skriver så ofta nuförtiden, men jag har ingen lust. Bus-Elliot och Charm-Theo ligger i sina sängar nu och försöker komma till ro, eller snarare står och sitter. De har börjat lägga sig allt senare på kvällen nu, däremot sover de ibland lite längre, till kanske sex eller halv sju och det blir en mamma glad av!

Jag blev så arg på en person igår. Varje gång jag träffar människan blir jag upprörd. Jag borde sluta ägna massa energi till att bli arg på människor. Finns ett antal böcker att läsa om detta, en av dom ska jag nog lyckas ta mig igenom.

Något som man blir glad av är däremot när någon ordnar en luciaknytis, vilket Emils syster Magdalena hade gjort i söndags. Det var mysigt och mycket god mat. Emil och jag bidrog med röbetssallad och baguetter, men skinkan måste jag säga..mmm..utsökt! Här är lite bilder från i söndags.

Sitter och tittar på nyhetsmorgon när ungdomskören sjungen "Staffan var en stalledräng" och är väldigt seg i knoppen. Ännu segare skulle jag ha varit om jag hade följt med mina kära vänner ut igår. :) Jag, Sandra o Camilla var hemma hos Sandra och snackade massa skit och drack vin igår. Det var ett och ett halvt år sedan som vi alla kunde sitta och dricka tillsammans, det i sin tur beror på att ett par av oss har varit gravida och ammat. Ja, skoj var det iaf!

I fredags var jag, Sofia och Sara på Backstreet boys i Stockholm. Förbandet var September som sjöng ett fåtal låtar och sen var det 55 minuters väntan tills killarna skulle entra scenen. Jag blev lite besviken när de klev ut på scen och började sjunga. Jag visste ju att de inte var unga längre, utan runt 30, men att  de betedde sig som tonåringar och såg ut som äldre män gick inte riktigt ihop sig i min hjärna. Musiken var det däremot inget att klaga på, de sjunger grymt bra live. Showen var lite sådär, det hände inte så mycket förutom att kläder byttes lite då och då. Helhetsbedömning: Bra! Jag ångrar inte att jag gick, men jag kommer inte gå på dom igen :P

Jag drömde om Zlatan inatt. Det var något arrangemang och Zlatan stod och sjöng sin egna låt som gick typ "zlatan, zlatan, zlatan är så cool". Jag var den enda människan som stod där och dansade så det blev att han sjöng mot mig och dessutom hade jag med mig min digitalkamera som kunde filma allt. Så berättade jag vad som hänt för alla! Sen fick Sofia se filmen och sa: "Det där är inte Zlatan utan det ser ut som någon look-a-like" Allt kändes jättejobbigt och jag sa till Sofia "Då borde jag inte ha sparat hans bajsblöjor som ligger och stinker i badrummet". Slut. Tala om att få in sitt föräldraskap i alla drömmar. Här borde inte bajsblöjor ha passat in, men ändå var de där....

Nu var det ett tag sen jag skrev här och jag känner att mina inlägg inte har haft så bra kvalité på sistone. Kanske handlar det om att jag inte är jättesugen på att skriva för tillfället. Vad har hänt då? Jo, en jätteskön och mysig helg med vin hos Sandra i fredags, besök av mamma och pappa i lördags och adventsfika med några vänner igår. Nu är alla friska och därför blir det öppna förskolan idag, vilket jag ser framemot väldigt mycket då vi har varit hemma i säkert en månad. Hoppas även på att gå på babycafé i tannerfors imorgon. E o T har fått sina första tänder. Varsin spets i nederkäken kan man känna :)

Nu har jag varit på vårdcentralen med E och T för att en sköterska skulle ge dom sin första dos av svininfluensavaccinet. Det gick bra, killarna grät såklart när de fick sprutan men tystnade ganska snart efter. Sköterskan frågade om jag ville välja varsitt bamseklistermärke till killarna, de ville jag, jag valde lille skutt till lilla E och skalman till T. Det passade dom bra och klistermärkena kommer att hamna i deras "Om mig" böcker. De känns bra att killarna är vaccinerade, men det känns också dåligt eftersom man faktiskt inte vet om de kan få några kroniska biverkningar såsom astma eller liknande. Om de skulle få det skulle jag garanterat känna mig skyldig, men det kändes ändå som jag hade att välja mellan pest eller kolera. Usss hatar att ta beslut om någon annans liv, men nu när jag har barn är det bara och vänja sig fram till deras 18 års dag.

Igår var vi på 10-månaderskontroll med killarna. Där satt läkaren och prickade för vad killarna kunde och läkarstudenten stod i bakgrunden och log. Bvc-sköterskan skötte vägning, mätning och snacket. Elliot vägde 10 kg och var 72,5 cm lång. Theo vägde 10 150 gram och var 73 cm lång. Killarna kan ju lite olika saker, men något som ingen av dom kan är att klappa händerna eller vissa ord, t ex lampa. Jag tror inte det iaf, de kan "kom hit" och de börjar skrika när man nämner välling, men jag tror inte de kan olika objekt än. Läkaren tyckte att de hade hunnit ikapp bra i utvecklingen så de hade inget att anmärka på iaf. Idag ska jag gå iväg och vaccinera dom mot svinet om de är feberfria. Hoppas att det inte blir för mkt sveda och värk!