bekkka

Jag och Emil brukar prata om vad som är värst, att förlora synen eller hörseln. Jag vet faktiskt inte vad som skulle vara värst, om jag förlorar hörseln så kommer jag aldrig att få höra musik men om man förlorar synen så får jag t ex aldrig se E o T växa upp eller alla andra vackra ting. Hmmm man får väl helt enkelt önska att man inte förlorar något av dessa sinnen helt och hållet. 

Helgen: Emil var på fest i Gottfridsberg. Jag, E o T kom hem vid tolv på natten efter att ha varit i Rimforsa och Tessa som bor hos oss sa att Emil hade varit hemma en sväng och då hade sagt att han skulle ut på stan senare. Jag ringer då Emil för att se om det stämmer och höra hur han har det lite allmänt. När Emil svarar säger han att han sitter i en ambulans påväg till sjukhuset. Jaha? Jo, jag har råkat bryta armen på Purjo (Andreas Pirrou), säger han. Shit! De hade kört armbrytning och Emil råkade bryta armen på honom, den gick av mellan axeln och armbågen. Har sett lite kort efter och det ser ganska snuskigt ut! Stackars Purjo och stackars Emil, för det är nog inte så roligt att råka bryta armen av en vän. Purjo mår ändå ganska bra efter omständigheterna och som tur var så var det vänster arm som gick av, eftersom han pluggar så är det viktigt att skrivar-armen fungerar som den ska.

Nu är det grötdags för barnen. Hoppas ni andra också haft en bra start på dagen!