bekkka

Jag har varit ganska dålig på att skriva denna vecka. Det kan bero på att lusten inte funnits där, och inte har jag haft något vidare intressant att skriva om. Imorgon däremot blir första gången som jag kommer att sova borta från Elliot och Theodore. Emil och jag ska till huvudstaden och fira Sofias och Thomas 25-års dag. Tänk att min lilla Sofia har blivit så gammal, eller hon fyller egentligen inte förrän på måndag, men ändå. Jag ser väldigt mycket fram emot det och vi skulle även gå ut på en rockclub som Sofia hade blivit rekommenderad. Oufiten blir "look a like skinn" leggings m.m. Min kära mor och syster kommer att ta hand om småkillarna, och visst kommer det att vara jobbigt, men någon gång måste vara den första att vara ifrån dom så....

Det ringde i min telefon, det var Camilla. Jag bad Emil ta hand om killarna när jag pratade men hans nyfikenhet om vad Camilla och jag pratade om blev för stor och när jag pratat klart kom han in och frågade vad allt handlade om. När vi satt i vår säng och pratade så "hörde" jag den där tystnaden igen. Var är småkillarna? Inte där Emil lämnade dom i vardagsrummet, inte i köket, inte i hallen, men dörren till badrummet var öppen. När vi tittade in så låg E och T på rad och tittade på tvättmaskinen när den snurrade runt...hur kul nu det kan vara? Det såg skapligt kul ut från vårt håll iaf, synd att man inte hann ta ett kort och tur att dom inte hade gett sig på blöjorna, toalettborsten, skurhinken eller avloppsbrunnen under badkaret som brukar vara så lockande!

Tystnad kan vara skönt och härligt, speciellt när man ska sova, men, tystnad är inte bra när Elliot och Theo är vakna. Om det blir helt tyst då vet man att det är något otyg på gång. Nyss så var jag och bytte blöja på Theo. Jag hade satt Elliot i sin gåstol och placerat ut lite lock och dylikt på vardagsrumsbordet för att han skulle kunna åka runt och plocka. Jag har alltid dörren öppen till badrummet när jag byter blöja så att jag kan höra den som man inte byter på. Plötsligt blev det helt tyst ute i vardagsrummet. Hmmmm...nu är det något på gång tänkte jag...struntade i att ta på Theo hans byxor igen och sprang ut i vardagsrummet där Elliot stod och åt på mitt armband. Det är ett ganska lite armband som lätt skulle kunna gå sönder i hans mun, dessutom låg ett par örhängen bredvid halsbandet....Jag trodde aldrig att han skulle kunna nå det, hur dum får jag va! Elliot såg så besviken ut när jag tog armbandet ifrån honom. Nu ligger dock både armband och halsband på ett säkert ställe.

Igår var det middag med jobbet. Vi fördrinkade på kontoret. Arbetskamraten Virpi hade ordnat fördrinkarna, vilka var supergoda och innehöll lime- och jordgubbsjuice, caipirinhamix, lime, sprite och jordgubbsvodka. Efter en timma begav vi oss iväg till Kniv å gaffel, där vi skulle äta. Jag har faktiskt inte ätit där innan, men skulle lätt göra om det efter igår. Det var en mysig atmosfär, trevlig personal och hyffsad mat. Till förätt åt jag: Honungsmelon och serranoskinka, vilket var fräscht och gott. Varmrätten bestod av: Basilika- och mozzarellafylld kycklingfilé serverad med krämig paprikapasta. Den var helt ok och det var en jätteportion så man blev ordentligt mätt. Jag fick höra av mina arbetskamrater att fisken, lammet och souvlakin var riktigt goda. Jag kände mig ganska safe när jag beställlde kyckling, men detta kanske lär mig att testa något nytt nästa gång jag äter ute :) Till maten drack jag vitt vin och avslutade middagen med en latte. Mycket härlig kväll och vad är det man säger? Sällskapet gör kvällen! Vi avslutade kniv å gaffel-kvällen, några åkte hem, medan jag och några till fortsatte för att ta en öl någonstanns i höstkvällen. Efter lite om och men så gick vi till 55:an. Jag fick känna mig lite häftig när Ahmed tog bort några killar från ett bord så att vi skulle få plats, drack ett par öl under mycket skratt och sen en skön promenad hem. Receptet på en lyckad kväll.

Nu är det lite mer än nio månader sen killarna föddes och 8 1/2 månad sen som vi åkte hem från Örebros sjukhus efter att killarna vårdats där ett tag. Ändå har jag inte fått iväg ett tackkort! Jag skäms lite när jag tänker på det, men nu har jag iaf dragit mina hästar till kvarn och skickat iväg en framkallning på två kort som jag ska skicka, ett då-kort och ett nu-kort. Kanske, kanske, de kommer ihåg oss :)

Snart ska man bestämma om man ska vaccinera sig eller inte. Jag har gått från att ha varit säker på att vaccinera mig till osäker. Det påstås att vaccinet inte är så vältestat och om man ska vaccinera sig ska man göra det för sin egen skull eftersom man kan vara bärare av smittan även om man har vaccinerat sig. Däremot tonar det ned smittan om man vaccinerar sig och därför ska man göra det med solidaritet till andra människor (enligt en insändare i Corren). Hmmm...svårt....

Nu tror ni säkert att jag har fått det om bakfoten. Det heter "drömmar blir verklighet" tänker ni? Jo, visst har jag många drömmar som blivit verklighet, min underbara familj som jag älskar över allt annat är bl a ett exempel på det, men alldeles för ofta så tar sig min verklighet in i mina drömmar. Mina drömmar verkar vara ytterst känsliga för intryck eller känslor som jag har upplevt under dagen. Nu inatt drömde jag en fruktansvärd mardröm. Jag blev brutalt misshandlad av en man som jag kallade "mannen under trappan", sen visade det sig vem han var och då sköt han både mig och barnen + stack ut ögonen på oss eller mig? Minns inte riktigt, men jag kunde ändå se och försökte fly till ett sjukhus med barnen i vagnen. Vaknade klockan tre och var helt svettig...uha. För några veckor sen gick en följetong på kanal 1, vilken hade namnet "Mannen under trappan" och är en filmatisering av en roman skriven av Marie Hermansson. Jag fick obehagskänslor av alla avsnitten och de satte sig tydligen fast i min hjärna som tyckte att jag kunde ta med det i en av mina drömmar, vilket jag skarpt ogillar. Det är dessutom inte första gången som hjärnan sysslar med detta. Inatt kommer jag garanterat drömma om larver.....Om någon har ett tips på hur man får helt underbara drömmar, shoot!

Är precis hemkommen från flera timmars mys hos Camilla, Albert och Stina med fika och lek för grabbarna. Sandra var också med och även Camillas mamma var där en stund. Camillla har en hund som heter Uno, en dvärgschnauzer tror jag, som Elliot skyndade efter och Theo gömde sig för. Kul att se hur de reagerar olika på saker och ting.

Igår blev det punktering på vår tvillingvagn. Det var vänstra framhjulet som pajade och vagnen gick att köra, men det var jobbigt! Emil hade lovat att byta slangen i hjulet innan han gick till jobbet, men glömde. Jag försökte själv att ta bort hjulet, men efter en närmare eftertanke på att det tog mig ca 4 timmar att laga en cykelpunktering bestämde jag mig för att ringa på hjälp. Det är tur att man har vänner som bor nära. Jag ringde Camilla och frågade om David möjligtvis kunde hjälpa mig att byta slangen, det kunde han och efter en kort visit hos Camilla, David och lilla Albert (deras månadsgamla son) så rullade vagnen fram som en fjäder. Det är ju egentligen tragiskt att jag inte ska kunna byta en slang utan måste be en man om hjälp, men med de rätta verktygen nästa gång så ska det nog gå att göra själv.... :)

Idag hade jag körlektion klockan 12. Jag hade önskat att det var körlektion där man sjunger, men så var icke fallet. Det gick käpprätt åt skogen! Jag kom till lektionen med en förhoppning om att det skulle gå bra eftersom jag ändå hade privatkört relativt mycket de senaste veckorna, men gick därifrån deppig till tusen för att jag bara sög. Jag satte till exempel på vindrutetorkaren istället för blinkers, jag gasade när körläraren sa bromsa och jag körde allmänt dåligt. Klockan 17 skulle Emils mamma och hennes man komma för att jag skulle få privatköra med hennes man Björn. Jag kan säga att jag verkligen inte såg fram emot att köra när det gått så dåligt tidigare under dagen, men det gick bra, jag var nöjd med min körning och det gjorde verkligen min kväll!

Igår kväll åkte vi, hela familjen, iväg till Rimforsa. Inte för att, som vi brukar, hälsa på min kära mor och far utan istället för att hälsa på min bror och hans fru. Det blev en superskön kväll med varma mackor, rödvin och till det såg vi på Idol och skrattade åt gamla avsnitt av "Roast på Berns" som vi tittade på via youtube. E och T sov ända fram till fyra-fem, utan att vakna en enda gång för att få nappen. Goodie goodie.

Elliot satt i sin resesäng i min brors och hans frus kök vid tio-tiden på morgonen. Jag satt bredvid sängen och Emil låg och försökte sova i ett annat rum. Plötsligt säger Elliot: PappaMamma. Det lät ihopsatt men man hörde ändå tydligt ett pappa och ett mamma. Emil ropade till mig: Hörde du? Vilket jag självklart gjorde. Supermysigt!

....så borde man få ett par extra armar på kroppen. Eller iaf få låna ett par proteser. Såhär skulle det till exempel kunna se ut.

Slipper lämna killarna till sitt öde för jag hittade nämligen den andra nappen. Vilken tur va?

Idag känns det som om John Blund kommer att vara på besök hela dagen. Han kom igår klockan åtta på kvällen och nu är klockan halv nio på morgonen och han har inte gett sig av än. Jag är sjukt trött! Däremot så undkommer man inte de vanliga hushållssysslorna för det, men jag har bestämt att inte ha något planerat för idag. Dagen får bara flyta på och jag ska leka mycket med småkillarna. Just nu håller jag på och letar efter en napp. De har fyra nappar, men jag har bara hittat en och om jag inte hittar den andra så går jag på en promenad och killarna kommer få vara sina egna barnvakter om någon timma när de är trötta. När man känner sig såhär trött, då känner mig sig även väldigt gammal. Är det så det känns att vara gammal? Jag har bestämt att när jag är gammal ska jag vara en krutkärring som har symöten, pokerkvällar och gymnastik varje vecka. Hur ska det gå om jag känner såhär när jag bara är 25 år? 45 år kvar tills jag är krutkärring, ja då måste jag ha hunnit sova ut så att jag orkar speeda runt.

Ja, då är jag anmäld till "Specialpedagogik" i vår. Just nu ser jag verkligen inte fram emot det, men så småningom eller iaf när jag är där så hoppas jag att min inställning förändras och att jag bara kommer törsta efter kunskap. Så blir det nog.

E och T älskar att bada! När en av killarna får bada så tittar den andra med en sur och avundsjuk blick. Det är nämligen inte så lätt att bada två små killar samtidigt. Däremot berättade en vän till mig att hon badade sin dotter i diskhon när dottern var liten. Why not? Vi testade och det fungerade superbra! Diskhon är tillräckligt stor att sitta i, men tillräckligt liten för att de inte ska trilla när de sitter.

Jag satte på mig en tröja igår morse som Emil kommenterade ungefär såhär: Gu, va ful! Den är verkligen genuint ful! Den ser ut ungefär som den Mark Darcy och Bridget får på julen (för er som sett Bridget Jones).

Nu har jag gjort massa små frikadeller till småkillarna. Det var lite knöligt att rulla dom när E o T tappade nappen, vaknade och ville bli sövda igen, men nu är det äntligen klart. Ska frysa in dom och sen blir det många frikadell-middagar.

Jag har fått reda på att jag har väldigt unga läsare av min blogg. Det kan aldrig börjas förtidigt! ;) Så jag letade i mitt fotoarkiv för att se om jag hade några bilder på de unga läsarna och jag hittade en hel del! Dessa är från när de besökte oss i maj. Småkillarna var då fyra månader och ganska korpulenta.

Idag har jag, E o T varit ute på Ikano-huset med min kära, kära vän Sofia. Sofia klampade in redan klockan tio på morgonen och hjälpte mig med barnen. Hon lagade även lunch bestående av tonfisk, spagetti och "min" ketchupsås innan vi gick ut till Tornby. Eftersom bebisarna dreglar och bajsar så mycket blev mina inköp: dregellappar och refill till min luktfria blöjhink. Sofia köpte varsin napp till killarna, en som det står "Elliot" på och en som det står "min egen napp". Gissa om det fanns en napp med "Thedore" på? Nu kan de iaf hålla reda på sin egna napp. Det var skönt och lungt ute på Ikano och mycket trevligt att umgås med Sofia. Sofia kommer även hit imorgon för att dricka vin ihop med en kär, kär vän.

Klockan halv sex idag beger jag mig till gymmet. Det blev ingen bodycombat för det första fanns det inga biljetter kvar och för det andra så var den inställd. Sandra och jag gick på ABS istället, rygg- och magträning. När jag kom till gymmet och skulle sätta på mig skorna, så fanns i väskan bara en sko? Hur kommer det sig? Jag fick iaf träna i strumplästen.

När E och T springer runt i sina gåstolar så passar jag på och lägger upp lite bilder från dagen. Sen var det något jag var irriterad över, kommer inte på vad det var nu så jag får skriva det senare om jag kommer på det. Jag är så lättirriterad nuförtiden. Vet inte vad det beror på? Kanske att hösten är här och att det är lite mörkare dagar?

Pinsamt! Emils mamma och hennes man var nyss här för att lämna en matta som vi skulle få av dom, jättesnällt! Däremot tror jag att jag råkade flasha brösten för dom under obestämd tid! Imorse tog jag på mig en skjorta som jag inte har kunnat ha sen innan jag var gravid, eftersom den är lite tajt vid bysten. Jag hade den på mig hela morgonen och det kändes bra, sen kom Emils mamma och hennes man förbi på en kaffe vid 11-tiden. När jag sen skulle gå och byta på Theo såg jag i badrumsspegeln att alla knappar vid bysten på skjortan hade gått upp! Jag kände bara att det blev jättepinsamt och tyckte det var så pinsamt att jag inte ville säga något till dom medan de var kvar. Så nu hoppas jag att ni läser detta, Björn och Dana, det var inte meningen att flasha brösten för er! Det som var bra med händelsen är iaf att nu vet jag vad jag inte ska ha på mig till jobbet på onsdag!

Äntligen kan man lyssna på Mikas senaste album The boy who knew too mutch på Spotify. Jag hoppas han lever upp till mina superhöga förväntningar!

Igår jobbade jag min första dag på hur länge som helst. När jag kom till jobbet så fick jag ett väldigt varmt välkomnande och jag känner mig verkligen hemma på min arbetsplats, det känns lite som ett andra hem. Det var härligt att träffa alla arbetskamraterna igen. Jag har ju varit på besök några gånger sen E och T föddes, men det är inte alla har varit där då, det var det inte igår heller. Men förhoppningsvis ska jag jobba en dag i veckan nu, så det finns tid att träffa alla :) Det fungerade bra att jobba, jag var lite nervös för att jag skulle ha glömt för mycket, som tur var hade jag inte det. Dessutom fick jag en påse full med kläder till E och T av en arbetskamrat, det går verkligen åt och jag tackar och tar emot!

...håller jag just nu på och äter. Man kan inte äta många, jag har kanske ätit tio och mår redan illa av dom! Det kan kanske bero på att jag har ätit en liten påse Gott & Blandat innan, och så undrar jag varför inte mina gravidkilon försvinner?

Idag har jag varit ambitiös och bakat rosenbröd, i huvudsak för E och T:s skull. I "Andra mosboken" hittade jag ett bra recept som jag använde mig av. Killarna verkade gilla smörgåsarna och blev helt galna efter maten. Funderar på om jag råkade baka in något uppiggande i bullarna :P

Vaknade för en kvart sen (halv nio) och kände mig helt utvilad. Emil har tagit killarna nu på morgonen och jag tror alla tre ligger och sover i barnrummet nu :) Så otroligt skönt att få sova ut en dag. Jag drömde att jag gifte mig inatt. Allt var jättefint, klänning var svinsnygg och både Emil och jag var på toppenhumör. När jag däremot tittade ut i kyrkan för att se hur mycket folk som hade kommit så såg jag ingen från Emils familj. Jag vände mig till Emil och frågade: Har du glömt att bjuda din familj? Han svarar: Ja, det har jag visst, och såg skamsen ut. Sen kände jag hur jobbigt allt blev och tillslut vaknar jag, så det blev ingen vigsel i drömmen :P Jag får nog sköta inbjudningarna om vi gifter oss :)

Håller precis på att koka lite ägg till min morgonsmörgås. Killarna fick välling vid sex och sen tänkte jag att de skulle somna om, men Theo var inte lika sugen på den idén så han får vara uppe och leka med mamma, medan Elliot sussar.