Två små underverk

Vaknade imorse av att Emil kom in och visade en teckning som Elliot hade målat. Emil hade hållt fast pennan i hans hand och så hade Elliot själv fått röra handen. De är fyra månader idag, våra små underverk. För ett år sedan hade jag inte en tanke på barn och absolut ingen tanke på tvillingar. Tänk vad livet kan vända ibland och vilken tur man kan ha!


Jag träffade en tjej igår, som var på Neonatalavdelning i Linköping med sin son, samtidigt som vi var där. Vi pratade lite om hur plötsligt man fick reda på att man skulle få träffa sitt/sina barn (hon födde sin son med snitt i vecka 29). Det var ingen av oss som var beredd på att föda så tidigt och inte heller beredd på att få göra kejsarsnitt. Ingen av oss visste direkt om neonatalavdelnings egna värld. För det är verkligen vad det är. En egen värld där föräldrar går runt i korridorerna och funderar på om deras små fågelungar till barn kommer att klara sig eller ej. Emil och jag hade däremot sådan tur att vi aldrig funderade på om Elliot och Theodore skulle överleva, vi visste att de mådde bra, men att de behövde en del hjälpmedel för att kunna komma igång bra med värme, amning och i Elliots fall andningen. Vi är lyckligt lottade, Emil och jag, som har två välmående pojkar fast de föddes nio veckor förtidigt.



Kommentarer
Postat av: syrran

Hihih jag blev riktigt rörd av att läsa det här :')

2009-05-21 @ 17:37:23
URL: http://darkviwi.blogg.se/
Postat av: Sandra

Hörlurarna är större än deras huvuden! Va gör man inte för att få gå å se SOF-kårtegen?! Äckligt söta ä va dom ä!

2009-05-22 @ 22:39:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0