bekkka

Nu tror ni säkert att jag har fått det om bakfoten. Det heter "drömmar blir verklighet" tänker ni? Jo, visst har jag många drömmar som blivit verklighet, min underbara familj som jag älskar över allt annat är bl a ett exempel på det, men alldeles för ofta så tar sig min verklighet in i mina drömmar. Mina drömmar verkar vara ytterst känsliga för intryck eller känslor som jag har upplevt under dagen. Nu inatt drömde jag en fruktansvärd mardröm. Jag blev brutalt misshandlad av en man som jag kallade "mannen under trappan", sen visade det sig vem han var och då sköt han både mig och barnen + stack ut ögonen på oss eller mig? Minns inte riktigt, men jag kunde ändå se och försökte fly till ett sjukhus med barnen i vagnen. Vaknade klockan tre och var helt svettig...uha. För några veckor sen gick en följetong på kanal 1, vilken hade namnet "Mannen under trappan" och är en filmatisering av en roman skriven av Marie Hermansson. Jag fick obehagskänslor av alla avsnitten och de satte sig tydligen fast i min hjärna som tyckte att jag kunde ta med det i en av mina drömmar, vilket jag skarpt ogillar. Det är dessutom inte första gången som hjärnan sysslar med detta. Inatt kommer jag garanterat drömma om larver.....Om någon har ett tips på hur man får helt underbara drömmar, shoot!